Vi vill ta Bibeln för det den själv utger sig att vara: Guds Ord.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet — 2 Tim 3:16
Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. — 2 Petr 2:20,21
Utifrån dessa verser är hela Bibeln, ”hela Skriften”, Guds Ord. Den kom till genom den helige Ande, som ledde bibelböckernas författare.
Nedan finner du en kort sammanfattning av de viktigaste punkterna:
Hela Bibeln är sanning
Eftersom Gud ”inte kan ljuga” (Titus 1:2) är vi övertygade att hela Bibeln är sann i allt den påstår. Guds Ord är sanning (Joh 17:17).
Naturligtvis är sammanhanget för varje bibelavsnitt avgörande för att kunna förstå vad textens syfte är, vem den vänder sig till osv. T.ex. riktar sig vissa delar av Bibeln till Israel som folk och inte till oss kristna, eftersom de kristna ännu inte fanns. Ändå är ”hela Skriften … nyttig till undervisning”. Genom att noga undersöka sammanhanget för de avsnitt vi läser, förstår vi Guds budskap till dem som den ursprungliga texten riktar sig till. Ofta finns paralleller till vår egen situation, och då kan vi ta till oss Ordet. Ibland är vår situation en helt annan – ändå lär vi oss något om hur Gud är och hur Han ser på saker och ting.
Det är absolut avgörande att verkligen kunna förlita sig helt på Guds Ord, att det är sant. Vill en text beskriva en historisk händelse, litar vi på Ordet att detta verkligen hände. (Att vi har goda skäl för det är värt en helt egen artikel). Annars skulle Skriftens eget anspråk på att vara sanning rasa samman, och med detta slutligen hela den kristna tron.
Bibeln räcker
Gud vakar över sitt Ord. Han vakar för att fullgöra det (Jer 1:12), men han gör det också för att inget ska blandas som inte är Guds Ord. I stora delar av Jeremia går Gud tillrätta med de ”profeter” som genom sina profetior bejakar folkets egna vägar. Läs gärna t.ex. Jer 23: Sina egna hjärtans syner talar de, inte vad som kommer från HERRENS mun. Om och om igen säger de till dem som föraktar mig: ”HERREN har sagt: Det skall gå er väl.” Och lite senare: Jag sände inte dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade de. Om de haft tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar. När man läser hela texten kan man inte undgå det oerhörda allvaret i att man påstår sig tala i Guds namn, men ändå förmedlar sina egna tankar och därmed förfalskar det som är Guds eviga och bestående Ord.
Det är inte betydelselöst att det sägs just i Bibelns sista verser: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. (Upp 23:18.19)
Inga nutida uppenbarelser har samma auktoritet som Ordet, och vid sidan av Ordet behövs inga nya uppenbarelser. Vi är mycket rädda för att alla dessa nya syner, drömmar, visioner och tilltal hamnar i samma kategori som Jeremia säger: att de ”skall få mitt folk att glömma mitt namn”. (Tomma bänkar i kyrkan vid bibelstudier, men fullt hus när kändispredikanter endast profeterar och bara i förbifarten råkar läsa enstaka bibelord. Detta verkar peka åt det håll Jeremia nämner. Lyckligtvis finns undantag!)
Även om inget har samma auktoritet som Ordet, har Gud ändå gett oss hjälpmedel, nådegåvor, för att vi ska växa i Ordet. Exempelvis ska läraren hjälpa oss att förstå läran och kan förklara svåra sammanhang på ett enkelt sätt. Ett annat exempel är den etiopiske hovmannen som i Apg 8:31 svarar på Filippus fråga, om han förstår vad han läser: ”Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?” Att helt förkasta det som Gud ger som hjälp och säga: ”Jag läser bara Bibeln” talar inte heller om en ödmjuk hållning inför Gud.
Hur läser vi Bibeln?
Bibeln kan läsas på en mängd olika sätt, och jag dristar mig inte att säga att det ena är bättre än det andra. Däremot är jag övertygad om att den inställning med vilken vi närmar oss Bibeln har en viktig del i resultatet.
David ber i Psaltaren 119:18: Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. Det är en ödmjuk förväntan – att mina ögon behöver öppnas. Att Gud och Hans Ord är större än min uppfattningsförmåga, att jag behöver Guds och Guds Andes hjälp för att kunna förstå och se. Att jag ställer mig under Ordet. Att jag verkligen vill följa Ordet. (se mer → Kan man läsa Bibeln som om man bygger på sand?)
Mycket mer kan kanske sägas om bibelsynen, men låt mig nu försöka sammanfatta det: Guds Ord är avgörande, inte mitt tycke och min smak; Guds Ord är en mäktig kraft som väcker (även de andligt) döda till liv. Guds Ord är underbart och utmanar oss till ödmjukhet inför det.
